Madelene Oldeman har udviklet et tegning-univers, som kombinerer minutiøst opbyggede og ofte organiske former med udflydende blækfigurer, der svæver mellem det figurative og det abstrakte. Med deres tomme, hvide baggrund, lader tegningerne til at ophæve modsætningen mellem flade og rum og give figurerne en tredimensional effekt, som tilskueren må forholde sig kropsligt til. Erfaringen forstærkes af man er nødt til at bevæge sig i forhold til de store formater for at se skiftevis tegningernes detaljer og deres helhed. Tegningernes symbolverden er åben, deres fortolkning involverer også altid en bevægelse frem og tilbage: mellem det private og det samfundsmæssige, eller mellem en kropslig og en mental erfaring, osv.

Et vigtig gestalt hos Oldeman er Barbapapaen, hvis fleksibilitet og formbarhed i 1970’erne stod for personlig frihed og selvrealisering, et løfte som på nutidens usikre arbejdsmarked er forvandlet til et krav om tilpasningsevne. Den er flertydig og præget af ambivalensen mellem sin frigørende og undertrykkende udlægning. Ved at bringe den fysiske og psykologiske formbarhed sammen, peger den på relationen mellem fysisk og mentalt rum, krop og psyke, et tema der udforskes i flere af kunstnerens værker. I udsmykningen af Barn og Ungdomspsykiatrien i Malmø, f.eks., opfordrer figuren til at søge efter personlig balance uafhængigt af ydre krav om normalitet og tilpasning. Men, under konstant forvandling som den er, optræder den andetsteds i en mørk og flydende form, under navnet Inkling, og er her snarere et billede på tvivlen, den negative side af dens formbarhed. Oldeman arbejder også med brugen af kunst i formidling og pædagogik. Et igangværende projekt er udviklingen af et ”billedmøbel” til brug i psykoterapi til børn og unge. I modsætning til ældre psykologiske tests såsom Rorschach, i hvilke testpersonens aflæsning af den flertydige tegning objektiveres og evalueres, for at måle hendes mentale ”normalitet”, bliver billederne her udgangspunkt for samtale og aktivitet, idet patienten kan flytte rundt på dem, konstruere narrativer baseret på egne læsninger af billederne, osv. Ligesom i sine tegninger, åbner Madelene Oldeman her et rum for tilskuerens – eller brugerens – aflæsning og erfaring af værket, der kan ses som en kritik af normen om et fastlagt fortolkningernes hierarki. Hun vil ikke anerkende hierarkiet og vælge side i dikotomiske par, såsom rum og flade, kontrolleret og ukontrolleret tegning, sort og hvidt, krop og psyke. Det er en modstand, som blandt andet er født af erfaringen af, at begge sider eksisterer samtidig, og at undertrykkelsen eller devalueringen af den ene side bringer ubalance.

Tekst av Eva May (2012), Art Critic and Curator

Mörkret rör på sig, Kulturrum.
Madelene Oldeman har fyllt galleriet med stora teckningar. Träd sträcker sig mot taket, en slumpformad bläckplumpsgestalt återkommer i bild efter bild. Med finaste stift har hon byggt bilderna. Barken på träden får styrka av de minimala detaljerna. Den mörka barken skimrar mot papprets tomma ytor. Trädgårdslandskap och sirliga bord ges drömlik tydlighet av pennans filigranarbete. Mot det exakta ställer hon flödet, som blir lövverk, stammar eller den oroande bläckplumpfiguren. Ordning ställs mot oro Teckningarna växlar mellan fast och flytande, form och dröm, vilket ger en skör oemotståndlig kraft. Sällan såg jag så märkliga teckningar, där verklighetsobservationen snuddar vid svårbeskrivbara mentala tillstånd.

Thomas Millroth. Sydsvenskan 12 november 2009

Utdrag ur min uppsats The Dual Gaze and The Logic of Practice (2014-2015).(Texten finns att läsa i sin helhet under fliken workshops/förmedling.) Endast på engelska.
"In 2008, I began to work with ink on paper. Ink draw­ings and ink paintings related to nature and the body, often very large pieces that interact with the space and the architecture, which they either fit into or struggle against. My drawing has always had an element of modelling to it, and in my work on these ink drawings or paintings I tend to find my approach is more closely aligned with sculpture than with painting.

In the beginning, I only used black ink. What interested me at first was letting ink draw­ings and ink paintings inhabit a tension between being a picture on a flat surface and having a tangible physical presence as objects in space.

It might be because of my own person­al relationship to Christianity and its separation of body and soul that I’m so interested in the distinc­tion between spirit and matter. I want to figure these concepts out. I want to formulate how the distinc­tion works, and dissolve it while doing so. In Stenarna i själen — form och materia från antiken till idag (Stones in the soul: Form and substance from ancient times until today), Sven-Eric Liedman describes how the Chinese concepts of matter and spirit have dif­fered from Western ones historically. In the Chinese tradition, they are not distinctly separate concepts.¹ Chinese artists like Zheng Chongbin, Li Huayi, and Qiu Zhijie awaken my curiosity because of their relations to the picture and to the material. All three of them work in the borderlands between Western and Chinese artistic traditions.

Just like Zheng, I am interested in ink as a material, as matter, rather than merely as a carri­er of gestures or forms. Zheng mixes white acrylic paint into his Indian ink paintings, using the white acryl­ic both as a colour that reflects certain wavelengths of light and as a physical material, or body. This in turn affects how the ink is experienced, so that it also becomes a tangible material in his works. In traditional Chinese ink paintings, the white sections con­sist of unpainted surfaces, like in watercolour paint­ings. That is, the absence of a body, or a diluted one.

As a continuation of this material way of relating to ink and paper, I have proceeded to explore drawing and ink painting as an action, as performed by the body. There are different materials that offer differing amounts of resistance; for example, the liq­uids can be thick and viscous, or thin and runny. I’ve been looking to examine the relation between mental and bodily processes in the creation of images, espe­cially in connection with ink painting and its material aspects. In this regard, I have tried things like draw­ing based on habitual motions and gestures, where­by the pen or brush makes tracks across the paper to catch the movements. The tracks appear as pictures when we look at the paper, and we might even be able to feel the movement. Drawing with both my left and my right hand at the same time is another method that can tease pictures out of the actual motions. This method I also used in a workshop entitled “Parallellteckning” (Parallel Drawing)."





1 Sven-Eric Liedman, Stenarna i själen — Form och materia från antiken till idag (Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2006), 555 – 57.

Madelene Oldeman

Utan titel, bläck, akvarell och akryl på papper, 1,52x10 meter (golv till tak, 6,33 meter). Från utställningen Konstakademiens pristagare 2014, Stockholm.

Detalj från Utan titel, bläck, akvarell och akryl på papper, 1,52x10 meter (golv till tak, 6,33 meter). Från utställningen Konstakademiens pristagare 2014, Stockholm.

One night in Copenhagen, akrylfärg målad direkt på väggen (takhöjd ca 3,5 meter). If things do not happen Bautzner 69, Dresden, 2006.

Den vertikala erfarenheten, CirkulationsCentralen, Malmö, 2011.

Den vertikala erfarenheten, CirkulationsCentralen, Malmö, 2011.

Den vertikala erfarenheten, CirkulationsCentralen, Malmö, 2011.

Bläckteckning, 50x70 cm, 2009. Från utställningen Mörkret rör på sig, Kulturrum, Hammenhög, 2009.

Detalj från The Inkling, bläck och akvarell på papper, 70x150 cm, 2008. Från utställningen Mörkret rör på sig, Kulturrum, Hammenhög, 2009.

Bläckteckning, 70x150 cm, 2009. Från utställningen Mörkret rör på sig, Kulturrum, Hammenhög, 2009.

Detalj från bläckteckning, 120x160 cm, 2009. Från utställningen Mörkret rör på sig, Kulturrum, Hammenhög, 2009.

Dokumentation av arbete i ateljén 2014.

Detalj från Utan titel, bläck, akvarell och akryl på papper, 1,52x10 meter (golv till tak, 6,33 meter). Från utställningen Konstakademiens pristagare 2014, Stockholm.

Ateljé på CirkulationsCentralen, Nobelvägen i Malmö 2014.

Absence, bläckteckning, 150x230 cm, 2009. Från utställningen Mörkret rör på sig, Kulturrum, Hammenhög, 2009.

Teckning med vänster och höger hand, bläckteckning, 90x84 cm, Studio 44, Stockholm 2012.

Teckning med vänster och höger hand, bläckteckning, 90x84 cm, 2012.

Parallellteckning på Stortorget, Malmöfestivalen 2013.

Bläckteckning med vänster och höger hand samtidigt, 21x30 cm, 2013.

The Ménières Experience II, indian ink (finspetsad penna), 42x49 cm, 2016. Teckning gjord under avklingande eller upptrappande yrselattacker, diagnos Menieres sjukdom.

The Ménières Experience IV, indian ink (finspetsad penna), 42x49 cm, 2016. Teckning gjord under avklingande eller upptrappande yrselattacker, diagnos Menieres sjukdom.